Senaste inläggen

Av Ann-Louise Ryrvik - 28 januari 2012 18:54


I går hyste jag tvivel och idag hyser jag hopp.

Det första jag gjorde i morse, nästan, var att kolla vad pojkarna sa om targetstickan. Jamen, hallå! Vi har sovit på det! Nu var det inga problem. Alla kom fram snabbt och glatt och kastade sig över maten OCH stickan. De puffade och knödde på den.

Nja, nu tror jag väl inte att de har sovit på det är hela anledningen ;-). Jag tror som så, att när motivationen att äta är högre så överkommer den osäkerheten inför det som är udda. Det stämmer hur jag upplevt de försök jag gjort tidigare. Det är dock använbart eftersom de då drivs att undersöka det som är nytt och lättare kommer över det. Tror jag vill jag tillägga.



Lars-Oscar är här först upp...




Jag passade på att be Gubben ta några bilder när de uppsöker stickan. Först gick det fint, men sedan undrade Gubben om han verkligen skulle använda blixt. Ja, ja sa jag och fortsatte. Det gick en stund. Sedan undrade han igen. De verkar inte gilla det! påstod han lite ynkligt. Då såg jag hur rädda de blivit. De simmade fram - och när de var framme brändes blixten av och de kastade sig därifrån. Jamen fa f-n tänkte jag på?!??!??!!! Spöstraff skulle det vara.

Fast till mitt försvar kan jag säga att de inte bryr sig när jag tar med blixt på dem annars. Grejen var nog att det blev förmycket med otäck target och blixt samtidigt.






Välgödd eller tjock?



Sedan är de ganska roliga. Jag gjorde delvattenbyte idag och dammsög lite på bottnen. Så fort jag är klar är de där igen. Det verkar inte skrämma dem speciellt.


Någon kanske undrar vad de får för gott godis. De får rödspätta. Det blev så eftersom det var smidigt att bryta av små bitar och tina när de var små. De äääälskar verkligen rödspätta så det får bli klickergodis.


Jag tar upp en bit rödspätta som jag sedan klipper i små bitar när det går och medan den fortfarande är hyfsat frusen. Det är lättare plus att bitarna inte blir så slamsiga då.


I övrigt får de Hikari Cichlid Gold medium pellets.



Det är lite roligt att jämföra O:nas beteenden med Dannys. Danny är ju totalt orädd för stickan. Han simmar glatt runt. Om jag jämför honom med Malawi-Danny så fattade Malawi-Danny direkt att det kom mat från stickan. Det gör inte Danny Aurum. Det blir mer "hoppsan här finns det mat", men det har inte så mycket med stickan att göra. I dag, dag tre såg jag dock att han simmar rakt fram till stickan och dess rosa spets, när jag sticker ner den. M.a.o har det skett någon form av inlärning. Däremot om jag fyller på och sticker ned den igen, så har den glömt igen... Verkar som koncentrationen varar de första sekunderna bara. Ha ha ha....


Här är en bild på hans pang-på beteende.



Blondin????

Av Ann-Louise Ryrvik - 27 januari 2012 09:56


.... kan man undra ibland. Suck!


Nu, med lite perspektiv kan man tycka att framlidne Danny var modig som Rambo. Jag hade ju tänkt att det skulle vara plättlätt att träna O:na, men dessa robusta fiskar är väldigt känsliga konstigt nog. Och på ett konstigt sätt. Det är väl såhär det är att börja med en ny djurart... ett famlande. För att inte säga FRUSTRERANDE. Jag vill ju börja träna och inte hållar på att grunna över hur jag ska få dem mindre rädda. Det ur mitt perspektiv, naturligtvis inte ur fiskarnas, är det knäppaste är att de inte är rädda för mig utan för annat. Tex om jag sticker ned handen i akvariet kommer de och tuggar på fingrarna och äter ur handen. Stoppar jag ned en target eller en belöningssticka så blir de osäkra.


Just nu går oscarträningen bara ut på att få dem att inte vara rädda för stickan/föremål utan istället associera den med mat. Det går väl sådär. Det är dag två nu. Så frustrerande. Jag vill ju träna skojiga saker. (Antar att det är därför jag gillar schäfer. Oftast bara och tuta och köra utan att behöva fundera på rädslor...)

Oscar II som är modigast vad gäller äta ur min hand är räddast när det kommer till target/belöningssticka. När det gäller föremål så är Karl-Oscar och Lars- Oscar modigast. Speciellt Karl-Oscar.


 


Som det känns just nu så ska jag jobba vidare med snabbare repetitioner. Tar det för lång tid, verkar de tänka efter och bli räddare. Så har det varit genomgående oavsett vad jag gjort. Högt tempo och rörligt är bättre än lågt tempo och stilla. Hmmmm. En tanke är ju att lägga in ett föremål som de får undersöka och träna sig själva på. Kanske en kombination!???


I vilket fall är det en jäkla skillnad på O:na och min nya guldfisk. Guldfisken köpte jag i förrgår i ren frustration. Han heter Danny II Aurum. Danny efter Danny Saucedo (smällkaramell) och Danny I (malawicikliden). Aurum har den fått efter latinet för guld. Nice va!??.

Danny struntar fullkomligen i om jag har händer, stickor eller fan och hans moster i akvariet. Det är ju intressant. Frågan är om det är ett tecken på ointelligens, intelligens, allmänt artkynne eller helt enkelt en domesticeringsgrej. Guldfisk är ju den äldsta akvariefisken och har odlats i typ 1000 år. Kanske är det det som gjort att rädslor minskat?! Någon som har någon teori??


 

Av Ann-Louise Ryrvik - 18 januari 2012 19:39


Experimenterar fortfarande. Jag började att använda en laserpekare som betingad förstärkare, men det blev inte så bra. Efter ett antal "blinkningar" så blev fiskarna skyggare. Testade först på Oscar  II och sedan på Karl-Oscar, och det blev lika.

I förrgår skippade jag det och testade att bara "kasta ned" belöning när de närmade sig targeten - en grön barnkratta. Den blev de också lite rädd för. Inte Karl-Oscar och Lars-Oscar, men Oscar II främst. Suck!

Sedan har jag testat med att stoppa ned händer. Det är inget som helst problem. De kommer de glatt fram till och biter i :-). Är väl kött fniss. Speciellt OscarII. Han riktigt "hugger tag" och sliter i fingrarna. Undrar hur bra det eg. är när de kan bli upp till 40-45 cm stora. Hua.

K-O och L-O tar dock vackert och väluppfostrat. Fniss.


Ett av de största svårigheterna är att jag har tre fiskar tillsammans. Så mycket lättare det skulle vara med en och en. Men samtidigt så är de så sociala så det varken vore etiskt schysst, vilket i sin tur också skulle slå tillbaka på träningen.


Hur gå vidare? Så här tänker jag nu. Jag tror jag bara trälar på en vecka eller så på det sätt jag nu har börjat. Ingen betingad förstärkare i form av laserpekare i alla fall. Kanske ficklampa eller bara - bryta ytspänningen. Får lura på det. Men att bara traggla på och få association träning=karamell. Den har de redan till viss del. MATTE = mat men ännu mer. Så utkristalliserar saker och ting sig säkert.


 

Så små de var i september!  Ynkliga :-)


Presentation


Denna lilla blogg handlar om en knasig fiskmattes försök att träna sina aquatiska vänner.

"De tre O:na"; Oscar II, Lars-Oscar och Karl-Oscar. Tre halvstora oscarciklider som bor i ett stort akvarium på 1125l.

Lilla O; Gustav är en liten oscarscikl

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards