Danny: Trots att det finns mer att göra vad gäller ringen har jag ändå gått vidare. Nu håller ringen på att breddas till ett rör. Första steget är att göra själva ringen lite bredare. Jag tänkte nog att det inte skulle bli någon större påverkan på beteendet att simma igenom , speciellt om man ställde på samma plats i  akvariet. Det blev det inte heller, men lite mer än jag väntat mig. Jag trodde nog inte ens att Danny ens skulle märka förändringen, men det var klart att han gjorde. Det satte dock inga större spår, för efter några tveksamheter kom han igång igen.

Idag har jag bara kört tre små pass med honom och nu simmar han igenom den lika lätt/eller olätt som den andra ringen. Ska bli kul att fortsätta experimentera!

Lille-Påffen Caesar har fått byta namn. Det kändes lite väl jobbigt. Han heter numer Gustav. Det känns mer rejält liksom :-). Gustav efter Gustav III.

I vilket fall är han riktigt redig. I går, eller var det förrgår, så började jag ge mat med stickan. Jag har stoppat i ett pellets i stickan gått fram, stoppat i stickan långt bort från honom och släppt ut pelletsen. Första gångerna tittade han bara, men redan idag så simmar han snabbt fram till stickan och äter.

Tack å hej leverpastej!

Här kommer en liten filmsnutt som ligger åt det håll som det tydligen ska om man ska lägga på Youtube. Jag kan ju inget om detta...suck.

Här sköter sig Danny mycket fint tills Gubben kommer och jag tappar fokus. Det verkar som om Danny också ser vad som händer utanför och påverkar hans prestation :-)

feat. De simmande fästingarna och Zack - The Godzilla ;-)

Den orangefärgade mojängen är en iPhonesvans som gör att telefonen står upp...

En liten bildserie som Johan tagit....

och stadigt framåt.

Det har varit några dagars "radiotystnad" från oss och vi har väl heller inte slitit ihjäl oss men kör något pass lite då och då.

Vad som hänt sedan sist...

• Aha upplevelse for dummies nr ett. Danny väljer att följa stickan och den rosa "klickspetsen" hellre än ta mat som driver iväg. Fräckt. Så är det ju gärna med andra djur, men visste inte att fiskar var likadana, även om man förstås kunde misstänka det. När man ser det framför sig så är det ändå mäktigt på något sätt.

• Aha upplevelse for dummies nr två. Det jag gör utanför akvariet stör. Klart det gör! Daaaa.... Men även detta kom som en insikt. Ha ha.. Så nu är jag nogsam med att lägga upp belöningarna på rad så jag lätt kan ladda om stickan. Jag laddar fort lyfter upp den och blir sedan rock still. Det förbättrade träningen avsevärt. Jag fick bättre frekvens, kunde vara mer strukturerad och det blev mindre stökigt för Danny också.
  
  

   Flagor på rad...

• Akvariet har blivit bebott av fem guppis också. Deras uppgift är att "städa" undan småflagor som flyter runt, vara sällskap till Danny och hjälpa till att äta överbliven belöning som ramlat ned i gruset. De gör sitt jobb mycket bra, men verkar snart explodera :-). Inte så bra. Därför har jag haft två dagar utan träning och lite mindre träning de andra dagarna. Danny å andra sidan verkar inte ha något stopp vad jag kan se.  Roligt är att guppisarna också är med och följer sticka, äter ur den, simmar i ringen o.s.v Det som är bra att de alla är lika och då kan jag lättare bortse från dem och koncentrera mig på Danny. Hade de varit mer orginella i färg och form hade jag nog snart börjat värdera deras beteenden också. Nu märker jag dem knappt, trots att de är som en skock pirayor kring stickan.
  
  
  
  
  
   

Och hur går det med O:na då?

Ja dem har jag varit så trött på att jag hade lust att steka dem en dag. Ha ha fast det gjorde jag förstås inte.

Jag har ju försökt att vara såååå pedagogisk. Åsynen av mig betyder ju mat för dem. De blir ju tokiga när jag kommer. Kan äta ur handen (eller har i alla fall kunnat om jag inte sabbat det med mina experiment) och jag har kunnat ta i dem.

Jag gjorde några tabbar med stickan i början tex detta med blixtarna. Detta har nog etsat sig fast, för jag får dem inte att lugna sig utan de verkar bli mer och mer sensitiviserade. Suck!

I flera dagar har jag försökt gå dit, stoppa ned stickan och sedan kommer mat. Stickan försvinner. Går inte! Till slut hade jag i ren frustration lust att JAGA dem med stickan i ren aggression, men det gjorde jag inte heller förstås. Istället provade jag att sätta ned krattan i akvariet och släppa i rödspätta för att låta dem ta sig fram i egen takt och lugnt och fint. Tror ni det gick? Nä!

De jobbade sig fram, snappade av sig en fiskbit och flydde i panik igen. De blev inte bättre utan tvärt om - sämre. Trippelsuck!

Så hur göra nu? Jag har nu en teori om att dessa fiskar är smarta och flockdjur och att rädslor lätt förstärks av varandra och av att fly. Den ene blir rädd, den andre blir räddare, då blir den förste ÄNNU räddare o.s.v. Två angreppspunkter har jag. Nummer ett är att utnyttja akvariets utsida. De verkar ju helt orädda för allt som händer utanför akvariet. Jag får väl börja där då. Först och lära dem följa sticka. Sedan kanske frishejpa något beteende och sedan börja plocka in pinaler när träningssituationen kanske är förbättrad.

Andra angreppspunkten är stackars Caesar. Han bor ju i ett karantänakvarium på 180 liter just nu. Tänkte testa lite med honom först. Hur agerar han? Går det lättare att träna om ingen lär honom att vara rädd? Om man kan få honom att lära sig vissa saker hur reagerar han när han får flytta till de andra? Kommer han att göra dem tryggare eller de att göra honom räddare???

Tja så funderar jag lite amatörmässigt och inte så vetenskapligt kanske. Någon som har något att tillägga får gärna göra det :-)!

Caecar har blivit lite modigare och vågar både simma runt i akvariet och kommer fram när jag kommer med mat... 

som Morten (Egtvedt) brukar säga....

I dag har jag fortsatt pyttelitet med Danny II Aurum. Jag har fått problem. Han är för snabb!!!! Medans jag laddar om  stickan så hinner han simma till ringen och ibland igenom den. Han är fullt på det klara med var det vankas käk. Attans så frustrerande och stressande. Jag vill ju BELÖNA!!!!

När han simmat genom ringen - får sitt rosa "klick" och äter  så jagar han stickan sedan genom vattnet när jag drar bort den. Han är helt crazy. Faktiskt påminner han om en golden. Go´o gla´ kexchokla´ liksom. Hundra knyck utan att helt veta vad han gör. Fort, fort. He he.... Bedårande.

Han är så duktig så jag vågar inte ens göra något mer innan jag har en strategi.

Ett av de första försöken...

Ett annat mindre problem är att smulor kan spridas och ta hans uppmärkamhet. För att råda bot på det har han nu sällskap av fem guppys som står för städning och sällskap. De far nämligen runt som små flitiga älvor och rensar bort småsmulor som virvlar.

Ni anar inte hur kul det är med Danny och guppysarna som är helt orädda för saker som händer i akvariet. Ona har jag inte gjort något med idag, förutom njutit av deras sällskap. Ska ta nya tag med dem och stickan i morgon.

De tre musketörerna.....

och detta är väl D'Artagnan då :-).

Erik gillar fiskarna....

Tjaha. I går fick det vara en vilodag i fiskvärlden. I dag var det dock dags igen.

O:na var på hugget och hade i alla fall temporärt glömt klavertrampet med blixterna. Speciellt på hugget var Karl-Oscar som var framme och åt direkt ur stickan. Duttig pojke. De andra var inte oävna heller. Jag tror att deras syn är ganska dålig. Undrar om det kan vara därför de beter sig som de gör? När allt blir stilla har de svårt att avgöra VAD som sker och blir oroliga. De verkar ha lättare för att jag kommer rakt fram - i med stickan - lite mat - ur med stickan och sedan gå. Då är de burdusa, knöiga och vilda. Blir det lite väntetid drar de sig lite tillbaka står och kikar och verkar bli mer och mer bekymrade. Att vänta ut dem verkar alltså inte vara lösningen, utan att köra på av bara h-vete. Detta  i kombination med väldigt liten kriteriökning.... Tja, så tror jag idag.

En annan intressant grej är att jag har googlat runt lite och det verkar vara som så att vildfångade är räddare än avlade. Undrar just om det har med genetiken. Att urval skett på lugnare individer eller om det beror på att fiskarna "träffat människor" tidigt i livet. Ganska häftigt att fundera över..

Appropå små ....

När jag var och köpte Danny II Aurum, så råkade jag (tyvärr) se värsta fina oscarscikliderna. Ganska lustigt. Jag köpte Danny på en djuraffärskedja och undar hur många som shoppar fisk där har plats för oscars... Kanske blir en överraskning när de käkar upp allt som rör sig och blir bautastora. Hmmm...

Nåväl. Jag kunde inte glömma dem och tänkte att EN till skulle jag väl kunna ha. Så nu plaskar en oscar till kring i ett karantänakvarium i köket. Han är döpt till Caesar av Johan.

Vacker men blyg...

Danny den gode guldfisken har blivit duktig på att följa stickan och idag har vi introducerat ringen. Att det dök upp ett nytt föremål spelade ingen roll. Tvärt om. När jag laddade om stickan så var han och tuggade på ringen och dess ställning. Helt oförskräckt. Nu är det arbete att medels targetsticka locka Danny att simma genom ringen. Öka sannolikheten för att han simmar igenom successivt, tills han förhoppningsvis gör det helt självständigt.

Danny städar smulor.. 

Jobbar vidare. O.na har inte hämtat sig från blixt-traumat än. Såååå frustrerande. Skulle vilja ruska om dem och säga "skärp er". Fast det hade inte varit så bra idé!  Det är bara at tålmodigt traggla på.

Danny går från klarhet till klarhet. Idag har han varit fokuserad och man ser att sannolikheten är större och större att han direkt simmar fram till stickan och får "klick" och godis.

Nästa steg är att få honom följa. Får se om det blir i morgon eller om det tar fler dagar.

Danny bryr sig inte om några fåniga blixtar. Inte han inte!

Äpplet faller inte långt från äppelträdet. Erik är helt förtjust i fiskarna och tjoar och vevar när de kommer för att tigga godis. (Då är de inte rädda inte....)