Jag hade ju nästan gett upp på mina O:n. Så igår kväll skulle jag ge Gustav mat. Fick då för mig att strunta i sticka och andra attiraljer i akvariet med honom och istället utgå från bara klick och belöning. Lite som om han vore ett vilt djur och ett visst beteende bara skulle resultera i mat...

Jag beväpnade mig med laserpekaren igen och lite små pellets. För att inte riskera att köra lyset rakt i hans ögon (som jag misstänkte skrämde de andra O:na) så tog jag ett vitt papper och lade bredvid akvariet.  Det skulle jag lysa på med pekaren för att få mer men diffust ljus. Lättare att uppfatta men inte smärtsamt.

Visste inte vad jag ville ha utan tänkte plocka ut något som jag såg i röran av beteenden han slängde mot mig. Först simmade han fram och tillbaka utmed rutan á la "Mat. Jag vill ha MAAAATT!!!!" I akvariet hade en håv halkat ned. Den hade legat över ramen förut och nu hade den glidit ned i vattnet. Jag började belöna riktning mot håven. Efter några gånger utkristalliserades en liten vridning utåt i nacken. Då gick jag över på den. Sedan bestämde jag att varje gång han "står rakt upp och ned i akvariet och har nacken mot mig". Detta kom att resultera i en medsols snurr vid ytan med kroppen i lod. När jag insåg att jag hade påverkat hans beteende. När jag såg att sannolikheten för en viss rörelse ökade så slogs jag av denna mäktiga känsla igen. Den är så enorm. När man känner att vi två individer av olika art kan på verka varandra. Vi har kontakt! Vi har kommunikation! För mig är det eufori!!!

Jag visade Gubben och till och med han tyckte det var fräckt när han såg hur inlärning skedde.

Idag på dan var jag, Johan och Erik på Havets Hus. Det var första gången på akvarium sedan jag börjat mitt fiskträningsprojekt. Det underliga, eller kanske inte alls så underligt är att jag nu ser på fiskarna på ett helt annat sätt. Istället för att vara bara fiskar som simmar fram och tillbaka så är det nu INDIVIDER. Ganska jobbigt faktiskt. Helt plötsligt börjar man fundera på hur de har det, vad de känner och hur de upplever oss...

Speciellt ont i mitt hjärta fick jag hos havskatterna. De påminde så mycket om mina oscarsciklider när de är rädda - de söker tröst hos varandra.... Nästan så jag började grina. (Det hade just sett fint ut. En patetisk, velourbralla....)

Hjärtknipande

Några andra som jag annars kastade lite lystna blickar åt var de vackra bläckfiskarna... Tänkt att få träna tillsammans med dem...

En bläckis...

Fast man kan ju fundera hur djurvänligt det är att träna fiskar också... Å andra sidan kan jag uppleva att Gustav redan uppskattar träningen. Det är nog som Ken Ramirez sa om djurparksdjuren, att de inte har så roligt liv i fångenskap ändå så träningen är ett positivt inslag för djuret.

I vilket fall så körde jag ett pass till med Gustav när jag kom hem. Det var ingen tvekan om att han "förstått" vad som ger mat. Snurr på snurr, på snurr....  När jag tänkte ge mig så simmade han efter och snurrade igen på annan plats. Häftigt. Han fick förstås för sitt engagemang.

Sista passet nu bytte jag beteende. För att göra det lite enklare för honom bytte jag sida på akvariet också. Först tänkte jag ta backa och började belöna detta, men gick sedan över till att belöna simma mot botten. Det var lättare att hålla på det kriteriet eftersom han annars back/snurrade lätt och att jag då riskerade att förstärka det gamla beteendet. Häftigt var att han nästan direkt snappade att simma nedåt så det fick jag gång på gång och "felbeteendet" snurren försvann i stort sett. Som förväntat men ändå!

Helt plötsligt har vi kommit till en kommunikation, jag och min Gustav, och nu är jag så sugen att jobba vidare så jag vet inte vad! Det öppnar oanade möjligheter och det är bara fantasin som sätter stopp tror jag.

Tjohooooo!!!

 

Jana

21 februari 2012 23:39

Supercool! Go, fish, go!!!

http://teatermimulus.bloggagratis.se

Ann-Louise Ryrvik

21 februari 2012 23:44

Jaaa!! Ha ha ha!

 

Aase Ramsrud

22 februari 2012 07:20

Utrolig morsomt å lese om fisketreningen din!Gleder meg til fortsettelsen!:)

Ann-Louise Ryrvik

23 februari 2012 06:37

Tackar Aase!!! Kul att du är inne och kikar.

 

Eva H

22 februari 2012 07:29

Herregud vad häftigt! Vilken känsla!
Nu blir man lite sugen på fiskar igen....

Ann-Louise Ryrvik

23 februari 2012 06:36

Jo du anar inte!!! Så häftigt när man ser "nu hände det igen! Nu gör han den där rörelsen. Och igen! Är det slump? NÄ, han har 'förstått'!"
Brutalt häftigt!!! =D

 

Tina & Qila

23 februari 2012 18:23

Har inte varit inne på dina bloggar på ett tag nu och imponeras av Gustav och Danny. Duktiga pojkar :) Tråkigt dock att du inte får igång de andra O:na med träningen, men det är väl kanske som med andra djur att blir de "chockartat" skrämda så sätter det sina spår :(

http://kelpien.wordpress.com

Ann-Louise Ryrvik

24 februari 2012 01:03

Hejsan! Ja det har gått lätt med Gustav också. Om jag körde på samma sätt med Oscar, Karl-Oscar och Lars-Oscar som jag gör med Gustav hade det säkert gått lika lätt. De är skrämda eller vad det är med föremål I akvariet. Utanför är de coola. När jag har lekt mig nöjd på Gustav och Danny så kanske jag ger mig på de andra igen :-).

 

Emelie

2 mars 2012 08:19

Jag håller med dig med att man ser dom som individer, och ja, folk tycker man är knasig och ja , hade man börjat gråta i det läget vid dom 2 firrarna du såg så hade dom förmodligen kommit med fjärilshåv och vit pjamas ;) haha , nä då , men dom hade nog undrat. Jag förstår dig i alla fall. Super duper kul med din träning och jätte spännande att höra framstegen, tvekar inte en sekund på att du och tränings kompisen klarar av maaaaassssssa roliga saker tillsammans, jag tror dom tycker det är kul =) Jag ryser när du förklarar känslan av kommunikationen mellan olika arter, att få vara med om det är en gåva, underbart !!! Go girl !! kram

Ann-Louise Ryrvik

2 mars 2012 09:38

Det är så jäkla kul!!! Du måste testa med Sture-stör. Hade varit så ballt. Eller om inte annant någon av koiarna =D!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Supertränaren slår till igen – NOT!   Det var ett tag sedan jag tränade något speciellt med fiskarna. Jag har bara underhållsgrejat lite sådär halvhjärtat. I dag hade vi dock besök och då blev det lite visning av lite gammalt. Gustav fi...

  Det är ett tag sedan jag skrev. Det är perfekt med fiskar då man är sjuk. De kräver ingen borstning, det kräver inte att man bylsar på sig ytterkläder och ändå blir man lite mentalt stimulerad :-).   Sedan sist har Danny lärt sig simma limb...

  Märks det att jag är hemma och är sjuk?!?? ;-) Så mycket bloggande har jag inte gjort på länge. Jag har t.o.m. spelat in en liten snutt när jag tränar slalom med Danny II. Den är inte perfekt på något sätt - och jag har lite problem med att vis...

    Håller på att filma Dannys slalom-simmande. Hade en film som blev väldigt bra. Bra men inte perfekt. Han går ofta in fint i portarna men kan missa en emellan. Denna var bra. Filmade dock om någon gång efter och lyckades på något outgrundligt ...

  Så igår var det dags igen. GT var här och skulle kolla på spektaklet. Journalisten och fotografen jobbade sent skift för när de kom var det kväll och hade mörknat. Det innebar att det problemet TTELA hade med att ljus sken in och speglades - det ...