Alla inlägg under februari 2012

Av Ann-Louise Ryrvik - 29 februari 2012 21:19


Efter gårdagens bryska uppvaknande, så har jag tränat mer fokuserat och hämtat hem igen. Lägre kriterier, högre frekvens och kända beteenden. Korta pass också. Borde egentligen använda äggklocka. Danny är i vilket fall pigg och alert som förut. Så taktikjusteringen verkar funka bra.  


Vad gäller Gustav så har jag kört rena repetitioner av backa och snurra plus börja med "putta boll". När jag introducerade bollen i akvariet lev jag först väldigt trött. Mycket skeptisk cirkulerade han runt och blängde på bollen. Ville inte ta godis och var väldigt störd. Suck tänkte jag han är som de andra O:na. Intressant var dock att han snabbt kom över det. Pass två så käkade han i anslutning till bollen och sista passet på kvällen så puttande han bollen för att komma åt matbitar som tagit sig bakom bollen. Det finns hopp ;-). Nu jobbar jag på att shejpa honom att putta på bollen.


En annan intressant grej med Gustav och som jag också sett på de andra O:na är att när jag byter vatten i akvariet och det dammsugs, skvalpas, hälls och grejas kryper de knappt undan efter man slutat är de snabbt på G igen. Tror att det har med synen att göra. Det som rör sig och låter är mindre farligt än det som står stilla...

De är roliga de goda fiskarna.


Oscar II



 

Karl-Oscar och Oscar II



     

Av Ann-Louise Ryrvik - 28 februari 2012 22:18


Gustav verkar ha klarat katt-traumat bra. Jag har kört några pass och han har blivit okey med mig igen. Skönt! Vi håller på med rena repetitioner av backa och snurra. Fortfarande försöker jag hitta "ligga på sidan" får se om jag lyckas. Parallellt tänkte jag börja med att han ska putta på en boll. Jag lade en liten boll på ytan. Oj vad konstigt det var. Då simmande han minsann på sidan och blegade på den. Kom på att jag kanske skulle börja med att han får targeta den från utsidan så jag inte begår samma misstag som med mina andra O:n.


Inläggets titel syftar på att jag som vanligt bundit lite ris åt egen rygg. Det har varit så kul att lära in nytt, så jag har inte underhållit det gamla som jag borde. Grejen är den att man har ett begränsat antal repetitioner på sig innan de blir mätta/tröttnar. De chanserna vill jag inte "slösa" på gamla beteenden utan vill hela tiden sträva vidare. Jag har kört lite slalom med Danny det sista och det har gått framåt. I går dock fick jag ett bakslag. Då gick det bakåt. Han stannade till ibland. Var "ointresserad", Följde inte target, utan plockade från gruset istället.

Grunnade lite på vad det berodde på  och  - ja så klart. Jag har hela tiden gjort det svårare. Höjt kriterier. Krävt mer. Haft för låg frekvens.

Okidoki fru Ryrvik. Skärpning och rättning i leden. I o m det så vigde jag sista passen i går till att bara gå till target och samma ett pyttepass i morse. 

Ska köra ett pass ring nu. Återkommer strax...


Okey. Tempot har helt klart gått ned. :-(. Han stannar. Tuggar. Ser avstängd ut. Gör sedan ett "ryck" och jobbar. Sedan stannar han av igen. Endera är han sjuk eller så är det som jag skriver ovan. J-la skit. Förut var han så på att jag knappt hann ladda om och han var och tuggade på inredningen emellanåt. Nu är han helt annorlunda.

Hmmm kanske är han sjuk. Det gick lite väl fort från gott tempo till... tja inget tempo alls :-(.

Suck. Framtiden får utvisa det. Får testa om en stund igen. 







Av Ann-Louise Ryrvik - 27 februari 2012 08:59


AAgggghhhh katt f-n!!!!!

I morse när jag kom upp så låg katten på Gustavs akvarium. Ena halvan har täckglas - där låg katten - och andra delen är öppen för att det ska gå att träna lättare.

Nu låg katteländet där och såg ut att ha det ganska bra. Jag lyfte av och ut katten sedan tänkte jag inte mycket mer på det.


På förmiddagen skulle jag försöka filma Gustavs backande. Han har blivit ganska duktig. Riggade mobilkamera, tog fram godis, "klicker-pekaren" och så körde jag igång. Först gick det jättebra. Han var så på att han hoppade upp och tog godiset. Såg ut at kunna bli en skojig film. Hade någon bugg pga yttre grejer som gjorde att jag fick filma om....

På´t igen. Så helt plötsligt gjorde han värsta skräckkastet i akvariet och sedan var det kört. Då ville han inte komma till ytan och ta sin mat. Först fattade jag ingenting. Visst hade jag kanske gjort något väldig hastig rörelse, men det brukar normalt sett bara trigga honom... Försökte igen - nope. Han backade ändå, reagerade på ljuset med att "glatt" kasta sig framåt, men sen var det stopp. Inte upp till ytan och äta.

Va?????


Lade ner. Testade igen. Nej.

Först efter ett tag föll tanken på katten. Kan det nu vara som så att katt f-n har legat där uppe och fiskat efter honom??? Skulle ju gissa det. Antagligen så kändes träningssituationen bra och trygg först. Sedan gjorde jag säkert något som han tolkade som opålitligt... Okey jag är klickertränare och nej man ska inte fundera i vad de tänker. Klart att man inte kan veta hur en oscarfisk tänker, men det är onekligen som så att jag gärna gör det ändå.. ;-).


Så nu sitter jag här med ett HUGE problem :-(. Förhoppningsvis har vi ändå en grundbuffert av goodwill i botten så jag kan hämta hem detta, för annars är det inte kul. (Tänker på Karl-Oscar, Oscar II och Lars-Oscar)


Och med andra ord får ni hålla tillgodo med en film från i går som väl var sådär men dock. Hoppas att det inte är den sista på Gustav görandes beteenden...


Av Ann-Louise Ryrvik - 23 februari 2012 23:45


I måndags kväll började jag. På tisdagen såg jag en förändring och denna film är filmad idag torsdag. Jag har heller inte jobbat något hårt. Bara några pass och ändå...

De verkar inte ha svårt att lära sig som man skulle kunna tro. Han får mer och mer uthållighet vad gäller intresse och har faktiskt inte "gått undan" något alls. Idag jobbade han nog t.o.m slut på koncentrationen innan han tröttnade. För då "glömde" han efter typ fyra minuters snurrande. Eller kanske blev han yr... ha ha ha.

Jag ger honom Cichlid Gold Baby. Det är små flytande kulor. De är små, men tillräckligt stora för att han ska kunna hitta dem vilket gör att jag kan få många repetitioner. Blått laserljus mot papper verkade funka. Han har inte blivit något rädd vad jag sett än.


I morgon ska jag försöka filma lite snyggare. Johan hjälpte mig idag, men vi gjorde några försök först när ljuset låg fel. Sedan detta och efteråt insåg vi att vi skulle filmat närmre och mer från mitt håll. Då ville varken ljuset eller Erik vara med mer så vi fick hålla till godo med denna.



I morgon gör vi ett nytt försök och sedan ska jag spetsa in mig på något nytt beteende.


Vad gäller Danny och "de simmande fästingarna" har jag tagit det lite lugnt i några dagar. Det blev lite, lite slalom i morse och det ska jag jobba vidare med i morgon.

Go natt!!


Av Ann-Louise Ryrvik - 21 februari 2012 22:48


Jag hade ju nästan gett upp på mina O:n. Så igår kväll skulle jag ge Gustav mat. Fick då för mig att strunta i sticka och andra attiraljer i akvariet med honom och istället utgå från bara klick och belöning. Lite som om han vore ett vilt djur och ett visst beteende bara skulle resultera i mat...

Jag beväpnade mig med laserpekaren igen och lite små pellets. För att inte riskera att köra lyset rakt i hans ögon (som jag misstänkte skrämde de andra O:na) så tog jag ett vitt papper och lade bredvid akvariet.  Det skulle jag lysa på med pekaren för att få mer men diffust ljus. Lättare att uppfatta men inte smärtsamt.

Visste inte vad jag ville ha utan tänkte plocka ut något som jag såg i röran av beteenden han slängde mot mig. Först simmade han fram och tillbaka utmed rutan á la "Mat. Jag vill ha MAAAATT!!!!" I akvariet hade en håv halkat ned. Den hade legat över ramen förut och nu hade den glidit ned i vattnet. Jag började belöna riktning mot håven. Efter några gånger utkristalliserades en liten vridning utåt i nacken. Då gick jag över på den. Sedan bestämde jag att varje gång han "står rakt upp och ned i akvariet och har nacken mot mig". Detta kom att resultera i en medsols snurr vid ytan med kroppen i lod. När jag insåg att jag hade påverkat hans beteende. När jag såg att sannolikheten för en viss rörelse ökade så slogs jag av denna mäktiga känsla igen. Den är så enorm. När man känner att vi två individer av olika art kan på verka varandra. Vi har kontakt! Vi har kommunikation! För mig är det eufori!!!

Jag visade Gubben och till och med han tyckte det var fräckt när han såg hur inlärning skedde.


Idag på dan var jag, Johan och Erik på Havets Hus. Det var första gången på akvarium sedan jag börjat mitt fiskträningsprojekt. Det underliga, eller kanske inte alls så underligt är att jag nu ser på fiskarna på ett helt annat sätt. Istället för att vara bara fiskar som simmar fram och tillbaka så är det nu INDIVIDER. Ganska jobbigt faktiskt. Helt plötsligt börjar man fundera på hur de har det, vad de känner och hur de upplever oss...

Speciellt ont i mitt hjärta fick jag hos havskatterna. De påminde så mycket om mina oscarsciklider när de är rädda - de söker tröst hos varandra.... Nästan så jag började grina. (Det hade just sett fint ut. En patetisk, velourbralla....)




Hjärtknipande



Några andra som jag annars kastade lite lystna blickar åt var de vackra bläckfiskarna... Tänkt att få träna tillsammans med dem...


 

En bläckis...





Fast man kan ju fundera hur djurvänligt det är att träna fiskar också... Å andra sidan kan jag uppleva att Gustav redan uppskattar träningen. Det är nog som Ken Ramirez sa om djurparksdjuren, att de inte har så roligt liv i fångenskap ändå så träningen är ett positivt inslag för djuret.



I vilket fall så körde jag ett pass till med Gustav när jag kom hem. Det var ingen tvekan om att han "förstått" vad som ger mat. Snurr på snurr, på snurr....  När jag tänkte ge mig så simmade han efter och snurrade igen på annan plats. Häftigt. Han fick förstås för sitt engagemang.

Sista passet nu bytte jag beteende. För att göra det lite enklare för honom bytte jag sida på akvariet också. Först tänkte jag ta backa och började belöna detta, men gick sedan över till att belöna simma mot botten. Det var lättare att hålla på det kriteriet eftersom han annars back/snurrade lätt och att jag då riskerade att förstärka det gamla beteendet. Häftigt var att han nästan direkt snappade att simma nedåt så det fick jag gång på gång och "felbeteendet" snurren försvann i stort sett. Som förväntat men ändå!


Helt plötsligt har vi kommit till en kommunikation, jag och min Gustav, och nu är jag så sugen att jobba vidare så jag vet inte vad! Det öppnar oanade möjligheter och det är bara fantasin som sätter stopp tror jag.

Tjohooooo!!!



    

Av Ann-Louise Ryrvik - 20 februari 2012 10:17


Tjaha. Då var jag här igen.

Sist visade jag några bilder som Johan tagit på Danny när han simmar igenom en tunnel. I lördagsmorse försökte jag filma. Riggade upp alla grejer på varann för att få mobilkameran i rätt höjd - barnstol, korg, kaffekanna och sedan mobilen överst. Jag började att filma. Efter bara några sekunder stötte någon hund, antagligen Zack eller kanske skulle man säga Suck ;-), till arrangemanget. Vi hade precis börjat träna och Danny jobbade på. Jag släppte bara fisken några sekunder och såg att berget av grejer stod på plats. Danny skötte sig exceptionellt bra. Högt tempo fram och tillbaka i akvariet genom tunneln. Så imponerande duktig var han. Fyra minuter utan minsta error.

Nöjd och glad plockade jag ur grejerna och skulle stänga av kameran. Då fick jag se att den hade ramlat ned och låg uppochned på i barnstolen! Suck! Inget av det fantastiska var med på bild. Typiskt.


Efter att ha svurit långa haranger och varit allmänt sur och irriterad i någon halvtimme tog jag nya tag. Riggade upp grjerna igen för att sedan släppa ut hundarna i trädgården och försöka igen. Danny var nu ganska mätt, men han kunde ändå prestera ett hyfsat jobb. Jag också.

Här är filmen...



Det kändes lite bra ändå att få filma tunneln för att sedan gå vidare med ett nytt beteende. Så spännande! Vad skulle jag ta? Valet föll på slalom, så det är det vi har jobbat några pass på nu. Faktum är att det ska nog kunna gå det också.

Återkommer med bilder om det ev. blir något form av resultat.


Vad gäller Gustav så har jag börjat shejpa honom  fritt utan sticka. Han har äntligen börjat äta och nu kan jag se om vi kan få till något jobb. En håv som legat ovanpå akvariet hade ramlat ned och då fick jag iden att shejpa Gustav att simma till den och kanske så småninom in i den. Jag testar nu att använda en laserpekare som klicker fast för att inte göra samma misstag med de andra oscarscikliderna så riktar jag ljuset mot ett papper jag har utanför. Jag har kört ett par små korta pass a´5-6 pelletsar så jag har ingen aning om vad det blir av det. Jag har i alla fall fått honom att titta bort med klick och belöningsplacering bort. Nu får vi se om några pass om jag kan få honom att titta bort och belönas hos mig. Återkommer om det också.




  

Inte Gustav, men väl karl-Oscar.

Av Ann-Louise Ryrvik - 15 februari 2012 21:04


Riktigt kul. Danny är en tålmodig vän som verkar vara mer eller mindre omättlig på mat. Det verkar inte guppierna heller vara. Jag är mer rädd att de ska EXPLODERA, dessa simmande fästingar :-).


Jag har ju varit så himla sugen på att testa något annat än ringen, och igår började jag med smal tunnel. En på ett par, tre cm bara. Det gick jättefint. Testade även lite bredare vilket också gick bra.

Jag repeterade i morse men kände att jag ville chansa på en hel bara för att se hur han reagerade. Det var egentligen för svårt, ändå simmade han igenom några gånger med hjälp av target.


Här kommer en bildserie som Johan tog.




 





   





 



Däremot blir det inte någon bra träning att göra sådär. Fast man måste ju testa. Jag tabbade mig också några gånger genom att kasta fram targeten när han tvekade. Big no no! Det förstärker ju bara passivitet. Skärpning!

Nåväl. I morgon får det vara ordning och reda på torpet och inte bara rock´n roll.


Jag kommer att repetera lite ring för att få upp hastighet och frekvens utan target. För att göra det lite roligare för mig själv kommer jag att variera placeringen av ringen och ändra storleken på ringen. Jag minskade den rejält idag så han nästan fick klämma sig igenom. 

Jag har för avsikt att köra något pass med 4 cm tunnel och sedan kommer jag börja med rör rakt upp/skorsten om jag får som jag vill.  Kul. Längtar till i morgon.


Med Gustav (fd Caesar) har jag bara kört på med sticka - mat, sticka - mat, sticka -mat. Nu anfaller han nästan stickan och "hugger" i den. Vid ett tillfälle såg jag tendens till något oroväckande. Han var antagligen mätt och vad gjorde han då tror ni.... HAN BACKADE UNDAN! Jamen för f-n! Inte igen!

Hade tänkt filma det för det är en väldigt intressant reaktion. Från hur framfusig och glufsig och orädd som helst till helt tvärt om. Dr. Jekyll och Mr Hyde....

Ha ha kanske det är Dr Jekyll han ska heta istället =D!??!!

Det intressanta igen var att när jag skulle filma så orkade han fler repetitioner med stickan och fick inte en lika stor reaktion sen! Det finns med andra ord hopp. Nu åt han väl ca 6-7 små fiskbitar. Det innebär att jag nog kan börja TRÄNA! Wow. Får se i morgon.


Här kommer en bild på Dr. Jekyll.


 

Väldigt stilig firre är det i alla fall...

 

 

 

 

De andra O:na är titt och klappfiskar. Eller tja kanske bara titt fiskar :-). Älskar dem ändå.


 

Oscar II

Av Ann-Louise Ryrvik - 14 februari 2012 22:22


 

Danny: Trots att det finns mer att göra vad gäller ringen har jag ändå gått vidare. Nu håller ringen på att breddas till ett rör. Första steget är att göra själva ringen lite bredare. Jag tänkte nog att det inte skulle bli någon större påverkan på beteendet att simma igenom , speciellt om man ställde på samma plats i  akvariet. Det blev det inte heller, men lite mer än jag väntat mig. Jag trodde nog inte ens att Danny ens skulle märka förändringen, men det var klart att han gjorde. Det satte dock inga större spår, för efter några tveksamheter kom han igång igen.

Idag har jag bara kört tre små pass med honom och nu simmar han igenom den lika lätt/eller olätt som den andra ringen. Ska bli kul att fortsätta experimentera!


Lille-Påffen Caesar har fått byta namn. Det kändes lite väl jobbigt. Han heter numer Gustav. Det känns mer rejält liksom :-). Gustav efter Gustav III.

I vilket fall är han riktigt redig. I går, eller var det förrgår, så började jag ge mat med stickan. Jag har stoppat i ett pellets i stickan gått fram, stoppat i stickan långt bort från honom och släppt ut pelletsen. Första gångerna tittade han bara, men redan idag så simmar han snabbt fram till stickan och äter.


Tack å hej leverpastej!



Presentation


Denna lilla blogg handlar om en knasig fiskmattes försök att träna sina aquatiska vänner.

"De tre O:na"; Oscar II, Lars-Oscar och Karl-Oscar. Tre halvstora oscarciklider som bor i ett stort akvarium på 1125l.

Lilla O; Gustav är en liten oscarscikl

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28 29
<<< Februari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards