Det går framåt.

I går hyste jag tvivel och idag hyser jag hopp.

Det första jag gjorde i morse, nästan, var att kolla vad pojkarna sa om targetstickan. Jamen, hallå! Vi har sovit på det! Nu var det inga problem. Alla kom fram snabbt och glatt och kastade sig över maten OCH stickan. De puffade och knödde på den.

Nja, nu tror jag väl inte att de har sovit på det är hela anledningen ;-). Jag tror som så, att när motivationen att äta är högre så överkommer den osäkerheten inför det som är udda. Det stämmer hur jag upplevt de försök jag gjort tidigare. Det är dock använbart eftersom de då drivs att undersöka det som är nytt och lättare kommer över det. Tror jag vill jag tillägga.

Lars-Oscar är här först upp...

Jag passade på att be Gubben ta några bilder när de uppsöker stickan. Först gick det fint, men sedan undrade Gubben om han verkligen skulle använda blixt. Ja, ja sa jag och fortsatte. Det gick en stund. Sedan undrade han igen. De verkar inte gilla det! påstod han lite ynkligt. Då såg jag hur rädda de blivit. De simmade fram - och när de var framme brändes blixten av och de kastade sig därifrån. Jamen fa f-n tänkte jag på?!??!??!!! Spöstraff skulle det vara.

Fast till mitt försvar kan jag säga att de inte bryr sig när jag tar med blixt på dem annars. Grejen var nog att det blev förmycket med otäck target och blixt samtidigt.

Välgödd eller tjock?

Sedan är de ganska roliga. Jag gjorde delvattenbyte idag och dammsög lite på bottnen. Så fort jag är klar är de där igen. Det verkar inte skrämma dem speciellt.

Någon kanske undrar vad de får för gott godis. De får rödspätta. Det blev så eftersom det var smidigt att bryta av små bitar och tina när de var små. De äääälskar verkligen rödspätta så det får bli klickergodis.

Jag tar upp en bit rödspätta som jag sedan klipper i små bitar när det går och medan den fortfarande är hyfsat frusen. Det är lättare plus att bitarna inte blir så slamsiga då.

I övrigt får de Hikari Cichlid Gold medium pellets.

Det är lite roligt att jämföra O:nas beteenden med Dannys. Danny är ju totalt orädd för stickan. Han simmar glatt runt. Om jag jämför honom med Malawi-Danny så fattade Malawi-Danny direkt att det kom mat från stickan. Det gör inte Danny Aurum. Det blir mer "hoppsan här finns det mat", men det har inte så mycket med stickan att göra. I dag, dag tre såg jag dock att han simmar rakt fram till stickan och dess rosa spets, när jag sticker ner den. M.a.o. har det skett någon form av inlärning. Däremot om jag fyller på och sticker ned den igen, så har den glömt igen... Verkar som koncentrationen varar de första sekunderna bara. Ha ha ha....

Här är en bild på hans pang-på beteende.

Blondin????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Supertränaren slår till igen – NOT!   Det var ett tag sedan jag tränade något speciellt med fiskarna. Jag har bara underhållsgrejat lite sådär halvhjärtat. I dag hade vi dock besök och då blev det lite visning av lite gammalt. Gustav fi...

  Det är ett tag sedan jag skrev. Det är perfekt med fiskar då man är sjuk. De kräver ingen borstning, det kräver inte att man bylsar på sig ytterkläder och ändå blir man lite mentalt stimulerad :-).   Sedan sist har Danny lärt sig simma limb...

  Märks det att jag är hemma och är sjuk?!?? ;-) Så mycket bloggande har jag inte gjort på länge. Jag har t.o.m. spelat in en liten snutt när jag tränar slalom med Danny II. Den är inte perfekt på något sätt - och jag har lite problem med att vis...

    Håller på att filma Dannys slalom-simmande. Hade en film som blev väldigt bra. Bra men inte perfekt. Han går ofta in fint i portarna men kan missa en emellan. Denna var bra. Filmade dock om någon gång efter och lyckades på något outgrundligt ...

  Så igår var det dags igen. GT var här och skulle kolla på spektaklet. Journalisten och fotografen jobbade sent skift för när de kom var det kväll och hade mörknat. Det innebar att det problemet TTELA hade med att ljus sken in och speglades - det ...