oscarfisk

Jag hade ju nästan gett upp på mina O:n. Så igår kväll skulle jag ge Gustav mat. Fick då för mig att strunta i sticka och andra attiraljer i akvariet med honom och istället utgå från bara klick och belöning. Lite som om han vore ett vilt djur och ett visst beteende bara skulle resultera i mat...

Jag beväpnade mig med laserpekaren igen och lite små pellets. För att inte riskera att köra lyset rakt i hans ögon (som jag misstänkte skrämde de andra O:na) så tog jag ett vitt papper och lade bredvid akvariet.  Det skulle jag lysa på med pekaren för att få mer men diffust ljus. Lättare att uppfatta men inte smärtsamt.

Visste inte vad jag ville ha utan tänkte plocka ut något som jag såg i röran av beteenden han slängde mot mig. Först simmade han fram och tillbaka utmed rutan á la "Mat. Jag vill ha MAAAATT!!!!" I akvariet hade en håv halkat ned. Den hade legat över ramen förut och nu hade den glidit ned i vattnet. Jag började belöna riktning mot håven. Efter några gånger utkristalliserades en liten vridning utåt i nacken. Då gick jag över på den. Sedan bestämde jag att varje gång han "står rakt upp och ned i akvariet och har nacken mot mig". Detta kom att resultera i en medsols snurr vid ytan med kroppen i lod. När jag insåg att jag hade påverkat hans beteende. När jag såg att sannolikheten för en viss rörelse ökade så slogs jag av denna mäktiga känsla igen. Den är så enorm. När man känner att vi två individer av olika art kan på verka varandra. Vi har kontakt! Vi har kommunikation! För mig är det eufori!!!

Jag visade Gubben och till och med han tyckte det var fräckt när han såg hur inlärning skedde.

Idag på dan var jag, Johan och Erik på Havets Hus. Det var första gången på akvarium sedan jag börjat mitt fiskträningsprojekt. Det underliga, eller kanske inte alls så underligt är att jag nu ser på fiskarna på ett helt annat sätt. Istället för att vara bara fiskar som simmar fram och tillbaka så är det nu INDIVIDER. Ganska jobbigt faktiskt. Helt plötsligt börjar man fundera på hur de har det, vad de känner och hur de upplever oss...

Speciellt ont i mitt hjärta fick jag hos havskatterna. De påminde så mycket om mina oscarsciklider när de är rädda - de söker tröst hos varandra.... Nästan så jag började grina. (Det hade just sett fint ut. En patetisk, velourbralla....)

Hjärtknipande

Några andra som jag annars kastade lite lystna blickar åt var de vackra bläckfiskarna... Tänkt att få träna tillsammans med dem...

En bläckis...

Fast man kan ju fundera hur djurvänligt det är att träna fiskar också... Å andra sidan kan jag uppleva att Gustav redan uppskattar träningen. Det är nog som Ken Ramirez sa om djurparksdjuren, att de inte har så roligt liv i fångenskap ändå så träningen är ett positivt inslag för djuret.

I vilket fall så körde jag ett pass till med Gustav när jag kom hem. Det var ingen tvekan om att han "förstått" vad som ger mat. Snurr på snurr, på snurr....  När jag tänkte ge mig så simmade han efter och snurrade igen på annan plats. Häftigt. Han fick förstås för sitt engagemang.

Sista passet nu bytte jag beteende. För att göra det lite enklare för honom bytte jag sida på akvariet också. Först tänkte jag ta backa och började belöna detta, men gick sedan över till att belöna simma mot botten. Det var lättare att hålla på det kriteriet eftersom han annars back/snurrade lätt och att jag då riskerade att förstärka det gamla beteendet. Häftigt var att han nästan direkt snappade att simma nedåt så det fick jag gång på gång och "felbeteendet" snurren försvann i stort sett. Som förväntat men ändå!

Helt plötsligt har vi kommit till en kommunikation, jag och min Gustav, och nu är jag så sugen att jobba vidare så jag vet inte vad! Det öppnar oanade möjligheter och det är bara fantasin som sätter stopp tror jag.

Tjohooooo!!!

Tjaha. Då var jag här igen.

Sist visade jag några bilder som Johan tagit på Danny när han simmar igenom en tunnel. I lördagsmorse försökte jag filma. Riggade upp alla grejer på varann för att få mobilkameran i rätt höjd - barnstol, korg, kaffekanna och sedan mobilen överst. Jag började att filma. Efter bara några sekunder stötte någon hund, antagligen Zack eller kanske skulle man säga Suck ;-), till arrangemanget. Vi hade precis börjat träna och Danny jobbade på. Jag släppte bara fisken några sekunder och såg att berget av grejer stod på plats. Danny skötte sig exceptionellt bra. Högt tempo fram och tillbaka i akvariet genom tunneln. Så imponerande duktig var han. Fyra minuter utan minsta error.

Nöjd och glad plockade jag ur grejerna och skulle stänga av kameran. Då fick jag se att den hade ramlat ned och låg uppochned på i barnstolen! Suck! Inget av det fantastiska var med på bild. Typiskt.

Efter att ha svurit långa haranger och varit allmänt sur och irriterad i någon halvtimme tog jag nya tag. Riggade upp grjerna igen för att sedan släppa ut hundarna i trädgården och försöka igen. Danny var nu ganska mätt, men han kunde ändå prestera ett hyfsat jobb. Jag också.

Här är filmen...

Det kändes lite bra ändå att få filma tunneln för att sedan gå vidare med ett nytt beteende. Så spännande! Vad skulle jag ta? Valet föll på slalom, så det är det vi har jobbat några pass på nu. Faktum är att det ska nog kunna gå det också.

Återkommer med bilder om det ev. blir något form av resultat.

Vad gäller Gustav så har jag börjat shejpa honom  fritt utan sticka. Han har äntligen börjat äta och nu kan jag se om vi kan få till något jobb. En håv som legat ovanpå akvariet hade ramlat ned och då fick jag iden att shejpa Gustav att simma till den och kanske så småninom in i den. Jag testar nu att använda en laserpekare som klicker fast för att inte göra samma misstag med de andra oscarscikliderna så riktar jag ljuset mot ett papper jag har utanför. Jag har kört ett par små korta pass a´5-6 pelletsar så jag har ingen aning om vad det blir av det. Jag har i alla fall fått honom att titta bort med klick och belöningsplacering bort. Nu får vi se om några pass om jag kan få honom att titta bort och belönas hos mig. Återkommer om det också.

Inte Gustav, men väl karl-Oscar.

Riktigt kul. Danny är en tålmodig vän som verkar vara mer eller mindre omättlig på mat. Det verkar inte guppierna heller vara. Jag är mer rädd att de ska EXPLODERA, dessa simmande fästingar :-).

Jag har ju varit så himla sugen på att testa något annat än ringen, och igår började jag med smal tunnel. En på ett par, tre cm bara. Det gick jättefint. Testade även lite bredare vilket också gick bra.

Jag repeterade i morse men kände att jag ville chansa på en hel bara för att se hur han reagerade. Det var egentligen för svårt, ändå simmade han igenom några gånger med hjälp av target.

Här kommer en bildserie som Johan tog.

Däremot blir det inte någon bra träning att göra sådär. Fast man måste ju testa. Jag tabbade mig också några gånger genom att kasta fram targeten när han tvekade. Big no no! Det förstärker ju bara passivitet. Skärpning!

Nåväl. I morgon får det vara ordning och reda på torpet och inte bara rock´n roll.

Jag kommer att repetera lite ring för att få upp hastighet och frekvens utan target. För att göra det lite roligare för mig själv kommer jag att variera placeringen av ringen och ändra storleken på ringen. Jag minskade den rejält idag så han nästan fick klämma sig igenom. 

Jag har för avsikt att köra något pass med 4 cm tunnel och sedan kommer jag börja med rör rakt upp/skorsten om jag får som jag vill.  Kul. Längtar till i morgon.

Med Gustav (fd Caesar) har jag bara kört på med sticka - mat, sticka - mat, sticka -mat. Nu anfaller han nästan stickan och "hugger" i den. Vid ett tillfälle såg jag tendens till något oroväckande. Han var antagligen mätt och vad gjorde han då tror ni.... HAN BACKADE UNDAN! Jamen för f-n! Inte igen!

Hade tänkt filma det för det är en väldigt intressant reaktion. Från hur framfusig och glufsig och orädd som helst till helt tvärt om. Dr. Jekyll och Mr Hyde....

Ha ha kanske det är Dr Jekyll han ska heta istället =D!??!!

Det intressanta igen var att när jag skulle filma så orkade han fler repetitioner med stickan och fick inte en lika stor reaktion sen! Det finns med andra ord hopp. Nu åt han väl ca 6-7 små fiskbitar. Det innebär att jag nog kan börja TRÄNA! Wow. Får se i morgon.

Här kommer en bild på Dr. Jekyll.

Väldigt stilig firre är det i alla fall...

De andra O:na är titt och klappfiskar. Eller tja kanske bara titt fiskar :-). Älskar dem ändå.

Oscar II

Danny: Trots att det finns mer att göra vad gäller ringen har jag ändå gått vidare. Nu håller ringen på att breddas till ett rör. Första steget är att göra själva ringen lite bredare. Jag tänkte nog att det inte skulle bli någon större påverkan på beteendet att simma igenom , speciellt om man ställde på samma plats i  akvariet. Det blev det inte heller, men lite mer än jag väntat mig. Jag trodde nog inte ens att Danny ens skulle märka förändringen, men det var klart att han gjorde. Det satte dock inga större spår, för efter några tveksamheter kom han igång igen.

Idag har jag bara kört tre små pass med honom och nu simmar han igenom den lika lätt/eller olätt som den andra ringen. Ska bli kul att fortsätta experimentera!

Lille-Påffen Caesar har fått byta namn. Det kändes lite väl jobbigt. Han heter numer Gustav. Det känns mer rejält liksom :-). Gustav efter Gustav III.

I vilket fall är han riktigt redig. I går, eller var det förrgår, så började jag ge mat med stickan. Jag har stoppat i ett pellets i stickan gått fram, stoppat i stickan långt bort från honom och släppt ut pelletsen. Första gångerna tittade han bara, men redan idag så simmar han snabbt fram till stickan och äter.

Tack å hej leverpastej!

Här kommer en liten filmsnutt som ligger åt det håll som det tydligen ska om man ska lägga på Youtube. Jag kan ju inget om detta...suck.

Här sköter sig Danny mycket fint tills Gubben kommer och jag tappar fokus. Det verkar som om Danny också ser vad som händer utanför och påverkar hans prestation :-)

feat. De simmande fästingarna och Zack - The Godzilla ;-)

Den orangefärgade mojängen är en iPhonesvans som gör att telefonen står upp...

En liten bildserie som Johan tagit....

och stadigt framåt.

Det har varit några dagars "radiotystnad" från oss och vi har väl heller inte slitit ihjäl oss men kör något pass lite då och då.

Vad som hänt sedan sist...

• Aha upplevelse for dummies nr ett. Danny väljer att följa stickan och den rosa "klickspetsen" hellre än ta mat som driver iväg. Fräckt. Så är det ju gärna med andra djur, men visste inte att fiskar var likadana, även om man förstås kunde misstänka det. När man ser det framför sig så är det ändå mäktigt på något sätt.

• Aha upplevelse for dummies nr två. Det jag gör utanför akvariet stör. Klart det gör! Daaaa.... Men även detta kom som en insikt. Ha ha.. Så nu är jag nogsam med att lägga upp belöningarna på rad så jag lätt kan ladda om stickan. Jag laddar fort lyfter upp den och blir sedan rock still. Det förbättrade träningen avsevärt. Jag fick bättre frekvens, kunde vara mer strukturerad och det blev mindre stökigt för Danny också.

   Flagor på rad...

• Akvariet har blivit bebott av fem guppis också. Deras uppgift är att "städa" undan småflagor som flyter runt, vara sällskap till Danny och hjälpa till att äta överbliven belöning som ramlat ned i gruset. De gör sitt jobb mycket bra, men verkar snart explodera :-). Inte så bra. Därför har jag haft två dagar utan träning och lite mindre träning de andra dagarna. Danny å andra sidan verkar inte ha något stopp vad jag kan se.  Roligt är att guppisarna också är med och följer sticka, äter ur den, simmar i ringen o.s.v. Det som är bra att de alla är lika och då kan jag lättare bortse från dem och koncentrera mig på Danny. Hade de varit mer orginella i färg och form hade jag nog snart börjat värdera deras beteenden också. Nu märker jag dem knappt, trots att de är som en skock pirayor kring stickan.

  

   

Och hur går det med O:na då?

Ja dem har jag varit så trött på att jag hade lust att steka dem en dag. Ha ha fast det gjorde jag förstås inte.

Jag har ju försökt att vara såååå pedagogisk. Åsynen av mig betyder ju mat för dem. De blir ju tokiga när jag kommer. Kan äta ur handen (eller har i alla fall kunnat om jag inte sabbat det med mina experiment) och jag har kunnat ta i dem.

Jag gjorde några tabbar med stickan i början tex detta med blixtarna. Detta har nog etsat sig fast, för jag får dem inte att lugna sig utan de verkar bli mer och mer sensitiviserade. Suck!

I flera dagar har jag försökt gå dit, stoppa ned stickan och sedan kommer mat. Stickan försvinner. Går inte! Till slut hade jag i ren frustration lust att JAGA dem med stickan i ren aggression, men det gjorde jag inte heller förstås. Istället provade jag att sätta ned krattan i akvariet och släppa i rödspätta för att låta dem ta sig fram i egen takt och lugnt och fint. Tror ni det gick? Nä!

De jobbade sig fram, snappade av sig en fiskbit och flydde i panik igen. De blev inte bättre utan tvärt om - sämre. Trippelsuck!

Så hur göra nu? Jag har nu en teori om att dessa fiskar är smarta och flockdjur och att rädslor lätt förstärks av varandra och av att fly. Den ene blir rädd, den andre blir räddare, då blir den förste ÄNNU räddare o.s.v. Två angreppspunkter har jag. Nummer ett är att utnyttja akvariets utsida. De verkar ju helt orädda för allt som händer utanför akvariet. Jag får väl börja där då. Först och lära dem följa sticka. Sedan kanske frishejpa något beteende och sedan börja plocka in pinaler när träningssituationen kanske är förbättrad.

Andra angreppspunkten är stackars Caesar. Han bor ju i ett karantänakvarium på 180 liter just nu. Tänkte testa lite med honom först. Hur agerar han? Går det lättare att träna om ingen lär honom att vara rädd? Om man kan få honom att lära sig vissa saker hur reagerar han när han får flytta till de andra? Kommer han att göra dem tryggare eller de att göra honom räddare???

Tja så funderar jag lite amatörmässigt och inte så vetenskapligt kanske. Någon som har något att tillägga får gärna göra det :-)!

Caecar har blivit lite modigare och vågar både simma runt i akvariet och kommer fram när jag kommer med mat...